Vårdnadsutredningen gällande Ann-Louise Valette och George Pesor

March 2, 2009

HALLSTAHAMMARS KOMMUN

Vårdnadsutredning gällande Frank Oliver Valette 970425-4433 och André Nicholas Valette 990414-7197

Parter
George Pesor 670402-0590
Snevringevägen 51 c
734 34 Hallstahammar

Ann-Louise Valette 640307-
735 38 Surahammar

Utredare
Andrea Asmussen
Annica Nilsson

Mål nr T 25-03 Rotel nr 21 Aktbil 65

Utredningens genomförande
Ett inledande informationssamtal med båda föräldrarna har genomförts 20/10 -03 på Socialbyrån. Två utredningssamtal var har genomförts med varje förälder, platsen för samtalen har varit på socialbyrån. Utredarna har I-brev erbjudit föräldrarna att ta med sig en stödperson. Ann-Louise hade v id ett tillfälle med sig sin mor och vid det andra tillfället sin far. George hade inte med sig någon stödperson vid samtalen. Hembesök har genomförts hos båda föräldrarna, vid hembesöken träffade utredarna även barnen. Föräldrarna har delgivits utredningen vid ett ytterligare möte, den 17/11 -03 på socialbyrån. Referenser har hörts via telefonsamtal och de är valda utifrån att de har sett eller ser barnen dagligen i deras vardagstillvaro.

Aktuell Situation

Frank och Andre bor hos George och har inte umgänge med Ann-Louise. George har interimistisk vårdnad om barnen. George bor i en lägenhet i Hallstahammar och barnen går på förskolan Nyckelpigan avd Lådan, respektive 6-årsgrupp på Nibbleskolan. George bor i en tvårumslägenhet som han menar är tillfällig då han planerar att flytta till Australien efter domen i vårdnadsmålet. George har sagt upp en anställning 1/8 -03, för att prioritera barnen, eftersomtjänsten innebar resande och övernattningar. Ann-Louise bor i Surahammar. Ann-Louise har sitt företag i resebyråbranschen på gården. Hon arbetar extra på Aros Congress Center. Hon bor kvar i huset där barnen är uppväxta.

Föräldrarnas beskrivning av barnen

George beskriver Frank som en tänkare, intelligent, glad, positiv och duktig på matematik. Franks svaghet är att han låter sig bli undanknuffad av sin bror. Frank är lik George till sätt och utseende. Andre är glad, sprallig, intelligent, duktig på att lägga pussel. Andre blir arg om han inte får som han vill. Han har mer temperament än sin bror och kanske därför haft svårare att få kamrater. Andre är mer lik sin mamma än sin pappa. Båda är tvåspråkiga.

An-Louise säger att hon och barnen hade god kontakt tidigare. När Andre var liten var han mammig, satt ofta i famnen och ville ha med Ann-Louise överallt. Andre är mammas pojke och är alltid glad. Frank är mer självständig, mer pappas pojke, han tyckte om när Ann-Louise läste för honom, när de spelade piano tillsammans, han tycker om matte och är vetgirig. Barnen är lika Ann-Louise på det sätt att de är lugna och harmoniska och lok sin pappa på så vis att de inte är blyga.

Georges berättelse

Georges föräldrar kommer ursprungligen från Ukraina. De utvandrade efter 2:a världskriget till Australien. George är född i Australien och har tre äldre halv syskon på moderns sida. Georges föräldrar hade ett kort förhållande och George har träffat sin far vid två tillfällen. Båda föräldrarna är döda. George är uppvuxen hos sin mor och sina stora syster och sin svåger. Då modern insjuknade i schizofreni när George var liten tog systern och svågern stor del i hans omvårdnad. Mordens sjukdom yttrade sig i att hon var frånvarande och oförutsägbar. George anser själv att han hade en bra barndom trots detta och tycker att modern visade kärlek trots sin sjukdom. Sin utbildning har George inom försäljning.

Georges och Ann-Louises förhållande blev dåligt efter att Ann-Louise hade startat eget företag, vilket hon gjorde när Frank var fem månader. George tror att svårigheterna i att starta det här företaget blev alltför påfrestande för Ann-Louise och utlöste hennes psykiska instabilitet. Instabiliteten visades genom minnesluckor, irritation, allmän förvirring, hon hade en egen agenda och en egen uppfattning om verkligheten. Relation mellan dem blev då klart sämre och George kände inte att Ann-Louise respekterade hans känslor. George menar att han har sedan barnen varit små, tagit stort ansvar för dem och för hushållet. När barnen var små arbetade han som resande vilket gjorde att han hade övernattningar hemifrån men i gengäld hade han också långa sammanhängande ledigheter då han var med barnen. George säger att han har haft bättre kontakt med barnen än vad Ann-Louise har haft efter det att barnen blivit avvanda. Anledningen till detta tror George är att Ann-Louise har varit så upptagen av sitt företag och att barnen tydde sig därför till honom.

Den utlösande faktorn för George att begära skilsmässa skedde vi ett tillfälle när de var i Australien på semester, närmare bestämt den 29/11 -02. Ann-Louise hade då återigen talat illa om Georges släkt och George fick nog. Efter att George hade sagt att han ville ha skilsmässa gjorde Ann-Louise en anklagelse att Georges svåger begick sexuella övergrepp på barnen och när de var i Malaysia på semester skulle George själv ha förgripit sig på barnen. Anklagelser om att George hade gjort sexuella övergrepp på barnen hade Ann-Louise gjort lite då och då sedan barnen var två år. George tycker att det känns hemskt att bli anklagad för mordförsök, kidnappning, sexuella övergrepp, barnmisshandel och att vara psykiskt sjuk. Allvarliga brott som han inte har begått och som han inte förstår varför Ann-Louise anklagar honom för att ha begått. Han tror inte att Ann-Louise själv vet själv varför hon anklagar honom. Möjligtvis kan det vara för att få makt över honom och att hindra honom från att flytta till Australien. Detta har lett till att George känner förakt för Ann-Louise.

Vid ett tillfälle, den 12/4 -03, när George var i Sala med barnen blev han tagen av polisen, då Ann-Louise hade ringt polisen och sagt att han försökte mörda barnen och ta livet av sig själv. Resultatet av händelsen blev att barnen blev omedelbart omhändertagna och placerade i familjehem. George fick då inte träffa barnen fram till den 29/4 -03. Barnen blev glada när de såg honom vid de tillfällen han hälsade på dem och ledsna då han åkte. George upplevde det som plågsamt att inte ha barnen på så lång tid och blev mycket glad då han fick den intermistiska vårdnaden. Han blev lycklig när barnen flyttade till honom efter att omhändertagandet hade upphävts. Påståendet att han skulle ha satt på gasen mitt i natten i sommarstugan är helt felaktigt.

George förstår att tiden efter separationen har varit svår för barnen, främst på grund av Ann-Louises beteende men också på grund av en del vissa saker som han har gjort. Olyckliga situationer som han har bidragit till är t ex situationen när Ann-Louise och han hade dragit i Andre, situationen där George hade filmat Ann-Louise och situationen på BUP där det hade blivit för turbulent. George menar också att barnen farit illa av att ha kontakt med exempelvis polisen, olika myndigheter och att ha blivit omhändertagna, inte ha tillgång till sina saker, ovisshet om framtiden och att höra anklagelser om föräldrar.

George säger att hans relation till sönerna alltid har varit bra men den har ändå blivit bättre och bättre. George menar att barnen har reagerat på mammas psykiska instabilitet och dragit sig bort från henne helt för ca ett och ett halvt år sedan. George hävdar att han har försökt att göra separationen så skonsam som möjligt för barnen men att det har urartat efter at Ann-Louise börjat anklaga och anmäla honom. George menar att barnen har sagt till honom att de vill bo hos honom. De frågar varför mamma har ljugit och varför hon har gjort så de blev omhändertagna. George har velat hålla dem utanför konflikten. Barnen har sagt att de inte vill träffa mamma och det tycker han är olyckligt. Han tycker det är anmärkningsvärt och oroande att Frank har sagt att han inte kommer att vilja träffa mamman när han får bestämma själv. George menar att han nu fått insikt att han måste hjälpa barnen på ett aktivt sätt för att de inte ska glömma modern och att de ska vilja träffa henne. Georges intention har aldrig varit och är inte att ta barnen från modern men han anser att han har skyldighet att skydda dem från hennes vanföreställningar genom att hennes umgänge med barnen bör vara övervakat.

George hävdar att han har försökt att åstadkomma ett övervakat umgänge mellan mor och barn, genom att prata med Ann Bäckgren, Surahammars kommun den 26/9-03 men försöket har inte lett till något umgänge. Vid möte på familjerätten 20/10-03 framförde han till Ann-Louise att han tyckte att Ann-Louise och barnen skulle ha ett övervakat umgänge. Ann-Louise ville diskutera förslaget med sin advokat innan hon bestämde sig. George har inte fått något svar.

Georges inställning till vårdnadsfrågan och framtidsplaner
George anser att han ska ha ensam vårdnad om Frank och Andre. G har fått en tjänst i Adelaide Australien som han tänker acceptera efter att dom har fallit i vårdnadsmålet. Tjänsten är som resande försäljare, i tjänsten ingår inte övernattningar, inom optikbranschen. Frank och Andre är medvetna om att de ska flytta till Australien och att de ska träffa mamma på somrarna, de samtycker till flytten. Anledningen till att han ska flytta till Australien är att det inte går att ersätta ursprungslandet och släkten där, trots att han trivs bra i Sverige. Han menar att både han men också barnen behöver den släkt som finns där men han förstår också bernens behov av modern och av moderns nätverk. Han hävdar att han kommer arr åka till Sverige varje sommar så att barnen kan träffa modern. Han säger att han kommer tillåta modern och nätverket att hälsa på barnen i Australien. Han kommer att uppmuntra Frank och Andre att ringa till henne så mycket de vill och hon, men även nätverket, får kontakta barnen så mycket de vill. Om det är så att barnen har behov av att bearbeta det som de har varit med om i samband med separationen, moderns anklagelser av fadern, separationen från mamman, kommer han att ta dem till en psykolog för att göra det. G planerar arr låta barnen gå i en svensk skola i Australien för att de inte ska glömma sitt svenska ursprung.

Ann-Louises BERÄTTELSE
A-L berättar att hon är uppväxt i hus i Västerås tillsammans med mor och far som hon har hat och har en god relation till. Hon har en yngre syster född -66. Hon tycker att hennes barndom var harmonisk. A-L ser sig själv som en glad och positiv person som tycker att problem är utmaningar som söker lösning. Hon har förstått att G tycker att hon är psykiskt sjuk men det stämmer inte eftersom hon endast har 5 – 10 sjukdagar sedan 1980. Det är istället han som är psykiskt instabil.

A-L hävdar att det är hon som har tagit hand om barnen när de var små och att G var en sk söndagspappa dvs det var hon som hade den dagliga vårdnaden, eftersom G reste mycket i jobbet. Det var hon som uppfostrade barnen och satte gränser. När barnen var små aktiverade George ofta barnen, han läste saga för dem på kvällen, det tyckte Ann-Louise var bra då. Nu efteråt har hon förstått att det var då som George troligen begick sexuella övergrepp på Frank och Andre. Hon har då och då, sedan barnen varit små, misstänkt att George förgrep sig på barnen men ville inte tro att det på allvar. Nu har hon förstått att så har varit fallet sedan Frank varit två och ett halvt år. Nu efteråt har hon förstått att George, redan när Frank föddes, hade planer på övergrepp. Det visade sig genom att George tog barnet från bröstet på Ann-Louise direkt vid förlossningen. Hon förstod inte att det var ett tecken på det utan har förstått det senare. George gör de sexuella övergreppen för att få makt inte för att få sexuell njutning. George vill trycka ner barnen och styra dem, hon förstår att det är så man blir när man själv har varit utsatt för sexuella övergrepp. Ann-Louise menar att George har varit utsatt för sexuella övergrepp av sin svåger när George var liten. Ann-Louise anser att George är psykiskt instabil och att det ligger i släkten eftersom Georges mamma hade och syster har schizofreni. Hon vill att George ska bearbeta sina problem med hjälp av psykiater.

Konflikten mellan henne och George började under Australien resan, Ann-Louises föräldrar var också med på resan. Ann-Louise är övertygad om att båda barnen har blivit utsatta för sexuella övergrepp av Georges svåger under vistelsen i Australien. Grunden till det här är de iakttagelser som hon gjort och på det sätt som barnen har betett sig. När hon berättade det här för George slog han bort det och begärde skilsmässa istället. Efter Australienresan bodde Ann-Louise kvar i huset. George bodde hemma en natt, på nyårsafton. Sedan bodde han på olika ställen, hos en vän, Scandic och sedan flyttade han till en enrumslägenhet i Surahammar. George hade då sagt till Ann-Louise att han tyckte att barnen skulle bo kvar i huset och att han ville leva ensam. Barnen bodde då hos Ann-Louise och umgicks med George tills det bestämdes att barnen skulle bo växelvis. Det växelvis boendet varade till besöket i Sala Silvergruva. Efter besöket där blev barnen omedelbart omhändertagna av de sociala myndigheterna och placerade i familjehem i Ransta.

Situationen vid Sala Silvergruva hade upprinnelsen i en annan situation när Frank var liten. George hade vid ett tillfälle satt på gasen mitt i natten i deras sommarstuga, Ann-Louise hade då gått upp och stängt av gasen men diskuterade inte händelsen efteråt med George. Efter Australienresan ringde barnen till henne och sade att “de skulle ner i ett mörkt, fuktigt hål och plocka silver”. Frank hade då sagt att han inte ville det utan att han ville leka med kompisar. Ann-Louise hade då förstått att de skulle till Sala Silvergruva och kopplat detta till händelsen i sommarstugan och blev rädd att George ville ta livet av sig och barnen. Hon ringde då till guiden och berättade om sin rädsla att George skulle ta med sig barnen i graven. Hon ville inte själv ringa till polisen utan tyckte att de var guidens sak att avgöra. Det var efter den här händelsen som barnen blev omedelbart omhändertagna.

Ann-Louise känner sig frustrerad över att hennes anmälningar om sexuella övergrepp inte har tagits på allvar av de sociala myndigheterna i Surahammars kommun. Ann-Louise menar att barnen blev omhändertagna i syfte att ge George vårdnaden. Ann-Louise hade blivit varnad att den speciella socialsekreteraren som handlade ärendet brukade hjälpa pappor som förgripit sig sexuellt på sina barn att få vårdnaden om sina barn. Ann-Louise har gått vidare med det här till länsstyrelsen och ämnar ta det till Europadomstolen. Ann-Louise hävdar att det inte är konstigt att barnen inte har sagt något om de sexuella övergreppen i polisförhör då George hade “kidnappat” barnen innan förhöret och påverkat dem. Ann-Louise har hört George säga till henne att “jag ska göra dit liv till ett helvete och du kommer aldrig att se dina barn igen”. Hon tror att han menade allvar. Ann-Louise tror att barnen är nedtystade och inte får berätta för henne om de sexuella övergreppen. Hon tror att George har varit och är rädd för att lämna barnen till henne då skulle kunna upptäcka de sexuella övergreppen. Ann-Louise har sagt åt barnen att de ska säga ifrån, springa och skrika när George gör “något”. På frågan varför hon lämnade ifrån sig barnen fast hon trodde att de blev utsatta för sexuella övergrepp svarade hon att hon trodde att lagen var sådan.

Ann-Louise beskriver barnen efter hembesöket hos henne som annorlunda, som förstörda, de har stängda ansiktsuttryck, de visar ingen glädje. Hon upplever barnen vara i chocktillstånd, underläppen hänger, de har tom blick och inget ansiktsuttryck. Ann-Louise är övertygad om att de sexuella övergreppen pågår även nu och att det är därför barnen är sådana. Barnen är inte längre glada pga av att George har indoktrinerat dem till att inte visa glädje. Hon har hört honom säga i bakgrunden, när hon har talat med barnen i telefon, “mamma bad” (eng), “mamma bad” (eng), tio minuter i sträck, hon vet också att svågern brukar göra så mot sina barns mor. Barnen och hon har träffats vid ett tillfälle under de sista sex månaderna. Vid hembesöket fick hon heller inte pussa dem på kinden eller ta i dem, hon testade att kittla dem men de var inte kittliga som de brukar vara eftersom de är avstängda på grund av de sexuella övergreppen. Efter hembesöket hade hon även reflekterat över att de inte drack den mjölk hon erbjöd dem och hon tycker sig förstå att det beror på att mjölken påminde barnen om de sexuella övergreppen. Tidigare har hon märkt att barnen efter Australienresan inte heller åt korv, banan, yoghurt, att de hade börjat kissa och bajsa på sig och börjat ha mardrömmar. Alla de här tecknen tyder på sexuella övergrepp, anser Ann-Louise. Varför skolan inte har upptäckt att Frank mår dåligt av de sexuella övergreppen beror på att han går i en klass med många invandrarbarn med traumatiska upplevelser, så Franks symptom och problem försvinner i mängden.

På frågan från utredarna om hon tror att de tecken som barnen har visat kan ha något att göra med separationen och konflikterna, svarar hon nej. Hon menar att barnen inte har reagerat på det utan vart så påverkade av de sexuella övergreppen som helt tagit över deras sinne.
A-L tycket vidare att barnen farit illa av att ha flytta över fem gånger på kort tid och varit tvungna att byta förskola. De far även illa av att inte ha några kompisar, bara titta på TV och att de får lägga sig kl 23.00. Hon tycker inte att det är bra att George har tömt barnens konton på banken och tagit ut deras pengar. Hon tycker att barnen inte mår bra av att inte få träffa henne. Andre har sagt att han inte får suga på tumme längre och det tycker hon är ett tecken på att George tvingar barnen att växa upp för fort.

På svaret vad barnen behöver nu är; mamma för att kunna få krama henne, någon som sätter gränser, kompisar, morföräldrar, lära sig att säga ifrån, psykologkontakt för att ta bort traumat från de sexuella övergreppen, det sista det viktigaste.
Barnen ville, när de bodde i familjehemmet i Ransta, att hon skulle lova att de inte skulle bo någon annanstans än i Surahammar på Mollvägen. Hon har lovat dem det och därför behållit huset. A-L tror att George planerar att flytta till Australien och hon är ständigt orolig för det.

Ann-Louises inställning till vårdnadsfrågan och planer för framtiden

Ann-Louise tycker att hon ska ha enskild vårdnad och Frank och André. Barnen ska bo hos henne och ha umgänge med George varannan helg, vill George det, kan ha umgås med barnen hemma hos henne, men tycker kanske inte varje dag. Om Ann-Louise får vårdnaden kommer hon att ta barnen till en oberoende psykolog som ska hjälpa barnen att “ta bort” det trauma de har varit utsatta för i samband med de sexuella övergreppen. Hon litar inte på BUP eftersom de inte utredde de sexuella övergreppen utan granskade henne istället. Ann-Louise vet inte varför hon inte får träffa barnen för George, inte heller förstår hon varför hon fick besöksförbud och inte fick träffa barnen när de var omhändertagna. Ann-Louise tycker att det är absurt att hon skulle behöva övervakning vid umgänge med barnen.

Om George för vårdnaden kommer han att flytta till Australien med barnen och svågern kommer att kunna fortsätta med de sexuella övergreppen på barnen. Skulle George få vårdnaden kommer hon att fortsätta kämpa för att få barnen boende hos sig. Hon kommer också att kämpa för att LVU-ärendet blir granskat av Europadomstolen.

Utredarnas beskrivning av och samtal med barnen

Tillsammans med fadern är barnen uppsluppna. De visar sina leksaker och verkar vara avslappnade och hemtama. De är lite och normalt avvaktande mot utredarna. De är livliga och fysiskt aktiva, de klättrar, hoppar och dansar till musik. A härmar storebror i det mesta han gör och säger. På frågor från utredarna svarar F att han vill bo hos pappa, att han tycker mamman är “desperat” och “tokig i huvudet”. Han säger sig inte sakna henne, han vill inte åka till henne men han var inte heller rädd för henne. A säger sinte mycket om ämnet utan verkar mest hålla med om det som storebror säger.

Vid hembesöket hos modern, hon och barnen har inte träffats på ett halvår med undantag av en dag, springer A fram till modern när han ser henne. Men när han ser att F drar sig undan gör han detsamma. Under hembesöket går barnen upp till sina rum och tittar på sina leksaker. A öppnar sedan de presenter som modern har förberett, F gör detsamma men mer motvilligt. Modern förklarar att en present för de ta med sig men att böckerna från morföräldrarna ska vara kvar. Vid avskedet tar A med sig sin present men F vill inte ha sin. När modern vill bjuda på fika accepterar A men det gör inte F. Ju längre tiden går under besöket blir A också mer avståndstagande. Modern försöker att ta i dem och krama dem men de skyggar tillbaka. A skyggar efter att ha sett hur F förhåller sig. F frågar modern varför de inte får ta med sig sina leksaker när de ändå inte ska tillbaka till henne igen, modern svarar då att de visst ska göra det. Innan hembesöket verkar F illa till mods och på frågan om vad han tänker göra om det blir jobbigt hos modern svarar han att han då tänker titta på TV. Tidigt under besöket försöker han sätta på TV och får sedan även göra det efter att utredarna talat om för A-L om samtalet med F.

I bilen på väg hem säger F att det var ok att vara där men att han inte vill tillbaka och A håller med.

Referenter

Lisette Nordlund, barnskötare
A började på Rutan 1/9. Han var ganska så ledsen i början men nu mår han bra och är glad. Han fungerar bra, han äter bra, han berättar bara lite om sitt liv. Han blir glad när han ser pappan. Han har inte nämnt sin mamma. Lisette har bara träffat pappan. Samarbetet är gott mellan pappan och förskolepersonalen. De har fått veta av pappan att A inte får bli hämtad av mamman.

Gun Lundgren, dagmamma
A var ett år och F tre år när de kom till henne. Hon uppger att hon tycker det är tröttsamt att återigen behöva svara på frågor om familjen, hon har även närvarat vid en rättegång. När föräldrarna levde ihop uppfattade hon barnen som normala, glada barn. Hon hade ett gott förhållande till bägge föräldrarna. Efter Australienresan mådde barnen lite sämre och verkade vara förändrade, mer osäkra. Som hon uppfattade fungerade det växelvis boendet bra. Gun vill inte ta ställning i konflikten då hon uppfattar båda föräldrarna som omtänksamma och öppna människor. G har varit och hälsat på hos Gun sammanlagt tre gånger efter att barnen varit familjehemsplacerade. Hon uppfattade att barnen mår bra nu. A-L har ringt vid ett tillfälle, hon ville informera att hon var delaktig i en vårdnadstvist.

Lisbeth Bastås, förskolelärare
F började i förskoleklassen den här hösten. F höll sig för sig själv i början men nu fungerar han bra med kompisar, han leker och har roligt. Lisbeth har bra kontakt med fadern. Han intresserar sig för F, hur han mår och för hans kunskapsinlärning. F verkar ha en fin relation till sin far, han blir glad när G kommer. F berättar ibland om sitt liv hemma. F har sagt till henne att om mamma kommer måste pappa ringa till polisen. G har förklarat för Lisbeth att omständigheterna med moderns agerande. Lisbeth känner G planer att flytta till Australien. F har berättat om planerna för henne och verkade positivt inställd till flytten.

Marie Glans, familjehem
F och A har varit placerade i familjehemmet drygt fyra månader. I början var barnen svåra att få kontakt med, de var tysta och blyga. När G kom och hälsade på barnen lekte han livligt med dem på ett överdrivet sätt, så att barnen blev uppjagade. Marie upplevde att han var gullig mot barnen men inte så nära dem men jämfört med moderns kontakt med barnen var faderns kontakt mycket, mycket bättre. Moderns kontakt med barnen uppfattar Marie som konstig, inte så nära. Innan besöksförbudet ringde modern och morföräldrarna flera gånger per dag, vilket gjorde att barnen blev oroliga. Därför ville familjehemmet begränsa moderns och morföräldrarnas kontakt med barnen. Efter att besöksförbudet hade införts blev barnen mycket lugnare och familjehemmet fick bättre kontakt med dem. Barnen berättade bara lite om sitt tidigare liv. F berättade för Marie att G hade slagit honom i stjärten och i ansiktet. Marie uppfattade F ibland kunde komma i skymundan, att G föste undan F för att ge plats åt A.

Bedömning och konsekvensbeskrivning

Frank och André verkar ha mindre bra känslomässig kontakt med modern, även med hänsyn till den långa tid de inte har träffats. F har sämre kontakt med modern än André . F håller fysiskt avstånd till henne. André låter modern rör honom mer än vad hon får röra F men när han ser hur F gör, gör han likadant och drar sig bort från henne. Att André accepterar att fika hos modern och arr F inte gör det är också ett tecken på att André inte har samma distans till modern som F har.

Modern avser att fortsätta att granska och låta undersöka barnen för att påvisa sexuella övergrepp. Hon kommer att behandla Frank och André som om de har varit utsatta för sexuella övergrepp. Hon kommer att ta barnen till behandlare som ska “ta bort” skadorna efter de sexuella övergreppen. De tecken som modern menar är tecken på att barnen skulle vara utsatta för sexuella övergrepp är diffusa, otydliga och framstår som osannolika. Fadern har inte blivit åtalad och dömd för något brott och inga utredningar klargör att barnen har vart utsatta för sexuella övergrepp. Om modern skulle få fortsätta med det föresatta anser utredarna att det är ett övergrepp i sig. Modern har ingen insikt i att se att barnen kan ha farit illa av föräldrarnas separation och av deras konflikt utan hänför alla tecken som barnen visar, till att de har varit utsatta för sexuella övergrepp. Hon kan inte svara tydligt nog på vad barnen behöver nu utan det överskuggas av deras påstådda behov av behandling för de sexuella övergreppen. Den bild hon förmedlar av fadern, när hon säger till barnen att de ska skrika och springa om pappa gör “något”, är skadlig för barnen. Modern förstår barnens behov av fadern och vill att de ska fortsätta att träffa honom. Hon tycker dock inte att faderns umgänge med barnen ska vara övervakat och då framstår anklagelserna om sexuella övergrepp som ogrundade. Modern bör ha övervakat umgänge med barnen så att barnen inte behöver utsättas för granskningar och undersökningar av henne och av andra för de påstådda sexuella övergreppen. Modern är inte lämplig som vårdnadshavare.

F och André verkar ha god känslomässig kontakt med fadern. De vänder sig till honom och söker trygghet hos honom. G verkar förstå att barnen har farit illa av föräldrarnas separation och har förmågan att ge barnen trygghet och stabilitet. En referent har uttryckt en farhåga att G har slagit F. På direkt fråga bekräftar G att så har skett och menar att det har varit ett lätt slag på stjärten i uppfostringssyfte vid ett tillfälle. Han säger att han inte förstod att det var förbjudet i Sverige och säger att han inte kommer att använda den uppfostringsmetoden i framtiden. G planerar att flytta till Australien tillsammans med barnen efter dom i vårdnadsmålet. Det kommer ledda till att barnen kommer att ha begränsad kontakt med modern. G säger sig förstå att barnen behöver umgänge med modern. Ett stort ansvar läggs på honom att se till att F och As behov a modern blir tillgodosett. Fadern är lämplig som vårdnadshavare.

F uttrycker tydligt att han inte vill bo hos modern, han säger även att han inte vill ha någon kontakt med modern och A upprepar vad storebror säger. Med hänsyn till A förhållande till storebror är det svårt att utröna As egentliga vilja. Fs sätt att uttrycka åsikter om modern tyder på att han är påverkad av faderns åsikter om modern. Barnens ålder gör deras vilja bör beaktas men inte vara avgörande.

Förslag till beslut
George Pesor ska ha enskild vårdnad om Frank och Andre Valette.

Hallstahammar 031117

Andrea Asmussen familjerättssekreterare

Annica Nilsson socialsekreterare

Advertisements